Konfirmation - kan innehålla spår av lycka

Jag har helt enkelt varit på universums mest underbara konfirmationsläger.
Det varade i 3 veckor, och varenda dag var bäst på sitt alldeles egna sätt.
Jag har lärt känna så otroligt många underbara vänner!
Vänner som jag så gärna vill hålla kontakten med hela livet och lite till.
På lägret gjorde vi så många galet roliga saker.
Nästan varje dag badade vi i sjön som ligger intill gården,
vi busade mycket, med varandra och med ledarna.
Skratt hörde man varje dag, och barfota fötter har konstant sprungit överallt.
På kvällen somnade man efter att man hade sagt godnatt till sina fina rumskompisar,
som man kunde ligga och prata med tills vi alla sov våra prinsessdrömmar.
Vi sprang ibland ute på natten för att vara busiga,
men våra högljudda fniss väckte oftast ledarna som då kom och sa till oss
att vi skulle gå och lägga oss i våra sängar och sova.
Sista dagen, då föräldrarna kom för att köra oss till kyrkan där vi skulle konfirmeras,
kunde inte tårarna sluta rinna på mina kinder,
för när jag stod där bland alla underbara personer,
kom jag och tänka på hur mycket kärlek jag har till dem alla.
Konfirmationen gick jättebra, och efter den rusade vi ut till en liten sjö
som låg bredvid en gräsmatta där vi ställde oss för att hoppa, dansa och sjunga.
När vi hade gjort det ett tag, gjorde vi en kramring,
så att alla kunde krama varenda en.
Här blev det mycket tårar, eftersom detta var de sista minuterna på konfirmationslägret 2010,
men det blev också mycket skratt, när vi tänkte på alla våra minnen tillsammans,
och allt roligt vi ska hitta på efteråt.
Sedan sprang alla in och tog av sig kåporna för att ta på sig konfakläderna,
och sedan åkte alla åt ett varsitt håll. Det var så fint alltihop.
När jag kom hem blev jag helt rörd över hur fint det hade gjorts.
Mamma och pappa hade ordnat ett trädgårdsfest, och många andra hade hjälpt till
med mat, inredning, efterrätt, och allt var så kolossalt vackert!
Och inte nog med det, det kom så många härliga människor till våran lilla trädgårdsfest.
Oh så blandade känslor det blev! Jag ville både tillbaka till konfalägret, men samtidigt stanna där jag var.
Vilken underbar dag det var ändå!
jag och mina kära kusiner.

Kommentarer
Postat av: Klaura (JA, med u!)

GOINGEN! Åh, så glad jag är att du har haft det så bra! Det var så mysigt att träffa dig och krama dig och bara säga att jag älskar dig. Sånt är så mycket värt.

2010-08-05 @ 16:23:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0